Men nu är Lasse glad. För idag hade grannarna riktiga kläder. Sådana kläder som Lasse förväntat sig. De gick dessutom lätt framåtlutande i sina bruna munk-kåpor. Inga ICA -rockar, sportkepsar och vattenkannor i grön plast. Idag.
Dessutom talade de. Inte med oss. Men med sin ilskna chef. Vet inte om det var den rikiga Abboten men han var i alla fall någon form av boss. Som var i deras kloster på söndagsmässan. Chefen utmärkte sig genom att han stod längst fram, högst upp och var den ende som fick röra vid guldkalken. Han talade mest och hade finast kläder.
Munkarna satt tillsammans med publiken. Men på första plankan mitt emot chefen och såg skamsna ut. Under hela utskällningen. Som varade i 40 minuter.
Frågade Lasse efter mässan om han förstod, varför chefen var så arg på munkarna. För jag fattade inte riktigt vad som hände där framme i kyrkan. Lasse trodde det berodde på att munkarna slarvat med dresscoden.
PS. Chefen lät inte bara arg. Han hade bråttom att få sagt allt också.Så han pratade och sjöng ruggit fort. Som om han ville gå hem. Eller hade ont i magen. Jag frågade några unga tjejer efteråt om översteprästen verkligen var arg. Eller vad som hände. Det bara låter så från sådana ...sa de och skrattade. Som tur var, för munkarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar