Mitt på dagen...

I fredags var det lunch hos Jolanta och Salvatore.

Och jag är fortfarande mätt.

Tyckte det var underligt redan från början. För vi skulle inte komma förrän klockan två. Konstig tid för en lunch.Typiskt spanjorer, lunch klockan två ? Mycket manjana här. När jobbar de egentligen?

Även konstigt när vi kom dit.Ingen öppnade och det vällde ut rök från ena sidan huset. Hundarna skällde och människor skrek på spanska. Märkliga människor. Bråka pch gapa när man bjudit hem folk? Folk, som man knappt känner. Men de gapar väl för att det brinner...

Då; kom en skrattande tjej och öppande. När vi tog av oss skorna såg hon fundersam ut. Behåll gärna kläderna på, sa hon på spanska. De är väl inte lika hysteriska när det gäller golv som du, sa Lasse till mig. På svenska. (Han brukar passa på att tyka sig lite när han vet att jag uppför mig ordentligt.)

Branden kom från den stora utegrillen där Salvatore och Victor stod och pratade. Jolanta gjorde en Gazpacho. José fixade med sin nya telefon och Maria dukade. 5 personer, lät som 25.

Jolanta sa att Gazpachon var "against natura". Den lagar vi bara på sommaren , men jag gör den "For you Marcosss !" Det var vin till maten och konjak till en makalös apelsinflan. Vi gick hem vid 5-tiden. Gustaf trillade på gatan av ren utmattning.

Så Tack! Salvatore och Jolanta, för den charmigaste lunch. Vi kommer att minnas !

Nu vet jag också varför jag trivs så bra här; Folk gapar och skriker. Busar med små barn. Samt bjuder hem främlingar på vin och massor av mat. Mitt på dagen.

PS1. Salvatore berättade att han börjar jobba klockan fem varje dag. Lunch mellan två och fem. Sedan tillbaka och jobbar till åtta.På kvällen.

PS.2. Victor pratade svanska, visade det sig. Lite snopet för Lasse att Victor förstod vad han sa när han tykade sig mot mig.