Anfall var bästa försvar i ankdammen

Lagom till ankfrukosten dök de upp. släkten Gås.Totalt 17 gäss.

De landade i havet. Från början såg det ut som om de tänkte hålla sig där på sin tomt, där i havsbandet. Men plötsligt började de långsamt stega in, i riktning mot ankdammen. Gåsen Ada steg först. Hennes hals hade stelnat i 45 graders vinkel rakt fram mot ankornas tomt. Från näbben stack det ut svarta pinnar och vassstrån. Tänkte hon bygga hus på granntomten?

Akka och Kalle tyckte det var läskigt att bli invaderade. Och gillade inte tanken på att få så stora grannar. De gömde sig därför bakom gardinerna. Men det skulle de inte gjort för, gässen tog dammen i besittning. Som tur var för ankorna kom Gella dit och klappade i händerna. Ada gillar inte klappljud och gässen flaxade tillbaka ut mot havet.

Men Ada och hennes familj gav sig inte. De gjorde ny attack efter middagen. Då hade Kalle och Akka morskat upp sig. Verkar som om de fått i sig något på middagen. För de var mycket modigare nu . De gick rakt ut på ängen och mötte Ada. Antagligen var inte gässen vana vid sådana ankor. De vände och började gick hemåt. När Akka även började kackla, sprang de, lyfte och flög i väg. Söderut.

Så nu är ordningen återställd i ankdammen. Och ankorna har lärt sig att handgripligt anfall till fots, kombinerat med psykisk terror var bästa försvar.

PS. Alla likheter med mänskliga samhällen är naturligtvis bara tillfälligheter.