När de har hela havet

Det stämde inte. Det jag skrev igår om att anfall var bästa försvar.

I morse när Fia Berner och Lina Cairn sprang ut för att kissa stötte de på 4 ilskna gäss simmandes i vår lilla damm.

Stora gåsen Ada var tillbaka! Denna gång med förstärkning. Det är alltså de gör, när de så snabbt drar sig tillbaka. De flyger bara hem och hämtar fler soldater. Inte alls som jag trodde, att de hade gett upp.

Kalle och Akka Anka hade inte ens vågat sig ut utan satt kvar inne och häckade.

Fia Berner påkallade då Lasse som omgående körde ut med traktorn på ängen. Han tjoade och viftade med krattan. Så som indianerna gjorde med sina flaggor, på film, när de drog ut i strid.

Jag hann tyvärr inte göra klart indiandiademet med påskfjädrar till honom, för Fia skällde så.

Vet inte vad Ada tänkte när hon och hennes gäng attackerades från två flanker.Två skällande hundar .Och en pansarvagn som innehöll viftande kratta och gapande gubbe.

Oavsett vad hon tänkte-så gick occupanterna i alla fall iväg ut mot havet igen när de såg spektaklet. Just nu funderar vi på hur vi skall få en hållbar fred mellan ankor och gäss. Det är inte lätt för de är olika stora och har olika besittningsrätt. Men äter samma mat.

Under tiden jag funderar håller Fia och Lina vakt från öster (huset) och Lasse från väster. Har just börjat fundera fundera på varför gässen vill vara i vår lilla fiskdamm. När de har hela havet?