
Det var en gång för länge sedan en liten gosse som hette Emil. En dag när han gick i andra klass i Buskärrsskolan började han plötsligt svära, gapa och slänga sig på frökens bord . Han sa att han lekte Palamentet.
Gör du så en gång till, får du stanna kvar när de andra får gå hem idag, sa fröken. Och om du gör så en gång till får du inte bara kvarsittning . Du får försittning . Du får alltså komma hit före alla andra till skolan. Klockan sju i morgon bitti.
Tack , snälla fröken, sa Emil. Då kan du lära mig en många saker. Då, när jag är alldeles själv med dig.
På kvällen samma dag ringde fröken till Emils pappa och berättade vad som hänt. Han tycks ha missuppfattat det här med för- och kvarsittning . Han tycks tro att det är en belöning.
Ja, konstigt sa pappan som inte heller förstod hur små barn tänker. Och ingen av dem tänkte på vad som händer i femte klass med barn som gått i straffskolor.
PS. Detta hände på den tiden då Kung Carl den sextonde Gustaf var kung i monarkin Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar