Jag är tydligen, otydlig. Tror inte folk fattar vad du menar, har mina kompisar sagt. "Du sätter punkter och kommatecken på fel ställen. Stavar fel och glömmer att ha mellanrum mellan meningarna. Och börjar meningar med förbjudna ord". Säger de, kompisarna...
Men, lite märkligt är det. Kompisarna, de förstår precis vad jag menar. För de känner mig, upprepar de hela tiden. Men det finns andra, så kallat folk, som är ruggigt fyrkantiga. Säger de. Och det där fyrkantiga folket skall jag akta mig för.
PS 1. Undrar lite hur fyrkantigt folk är. Hur de ser ut, hur man märker att det är en sådan och varför man skall akta sig för dem?
Förtydligande: Dagens reflektionen handlar om att det sannolikt är enkare att acceptera någon man känner. Och att man snabbare ser skavanker som man känner igen. Hos sig själv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar