Den rosa dagboken

Tack Åsa för tipset att starta Mentorforum och tack Julia för tipset att börja blogga.

Så här kul, har jag inte haft, sedan 50-talet då jag fintade mamma med min rosa dagbok. Ja, den var faktiskt rosa och hade nyckel.

Mamma ansåg att "Det tillhör god ton att inte läsa andras brev". Hon sa så när Annelie och jag smygläst hennes brevväxling med pappa. De hemliga breven, buntade med röda sidenband som låg gömda i en låda inne på vinden. "Flickor, det är god ton att inte läsa andras brev"! Sa hon och var röd på halsen. Då visste vi. Att det vi gjort var riktigt, riktigt farligt. Senare fick vi också veta att man absolut inte läser andras dagböcker. Det verkade till och med ännu farligare.

Rätt bra råd kom jag på. Så jag skrev om saker i dagboken som var sanna blandat med lite fantasier. Bara för att piffa upp tillvaron. Skrev precis vad som helst, för ingen mer än jag skulle ju få läsa.

När jag hade skrivit att jag kände raggarna i Sunne. Då , det var då jag kom på henne. Och det var då jag kom på vilken stor nytta jag kunde ha av detta. Att det tillhörde god ton att inte läsa i andras dagböcker.

Nu är det helt okey att läsa andras dagböcker. Men det fungerar på samma sätt. Har jag märkt på mina grannar. De tror på det jag skriver.

PS. Nu vet jag säkert vem som eldade här hemma på vår mark. När han trodde vi var bortresta. Det var han, grannen med raketerna. Du vet....