Nidvisa till människan

Apropå ingenting i valskryttider, funderade jag  just på vad ordet "tjinona" som pappa född 1906, brukade kalla vissa damer för, kommer ifrån. Nu vet jag det. I letandet efter ordet hittade jag ordet i dikten här nedanför. Och visst är den rolig ?

Nidvisa till människan
Jag är ett stackars djur som tappat svansen,
som min kusin, den fredlige schimpansen -
Min fader Adam gick i Edens lunder
som något oförgätligt apvidunder -
Rätt solo var han av sitt slag och släkte
en konstprodukt som många frågor väckte.
Hans ögon lyste lika små som röda,
stor var hans brunst - som hans talang att döda.
Där kom en lurvig, brun gorillahane...
...en sten i hjärnan vart hans fall och bane.
Men honan log - thy fick hon länge leva,
och skriften skriver hennes namn som Eva.
Vår moder Eva var en grann tjinona,
en liten smidigt växt gorillahona.
Hon födde Adam barn och knäckte nötter
och lärde svartkunskap vid mästarns fötter.
Och tiden gick och Adams barn och söner
degenererades och uppfann böner,
och uppfann samhällsskick, polis och lagar
och gjorde slut - totalt - på Paradisets dagar.
Och blevo myror blott i jättestackar,
dem nöden trampar i med spikjärnsklackar...
- Du alltets medelpunkt, som det är skrivet,
du frågetecken för dej själv och livet,
du senapskorn på världens åkrar, gödda
av det förmultnade och det förblödda,
du människa, du manifestationen
av Han som bor i tron och religionen,
till slut så är du dock, du jordens konung,
trots dina skalders rökelse och honung,
en stackars apa blott på dekadansen
som tappat både sinnesron och svansen.

Nils Ferlin