Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det som hände i Trysil . Vi var där för att testa om SAS hotellet skulle passa för en konferens. Men det passar inte för konferens. För de var för bra. Ja, personalen var för bra.
Men det andra, de döda sakerna, hängde inte alls med. Maten var fet, vita vinet var surt, vi fick 1 handduk till 4 personer.Lakan till 2 personer när vi var 4. När vi ringt tre gånger (och skämts lite för det var pinsamt att behöva påminna de som var så trevliga) fick vi 8 handdukar och mer underlakan än vi behövde.Rummet städades inte första dagen.
Rummet var fint,men det låg i källarvåningen, för vi hade hund med oss. Det får man betala 500 Norska kronor extra för. Extra, för ett skuggit rum som ligger i norr, i källaren. Smart ide´att få bra betalt för de sämsta rummen.Tänkte jag. Men det är ju inte jyst att tänka så, så jag låtsades förstå att det blir så, när man har hund.
Men, personalen var riktigt, riktigt bra! De frågade och svarade rätt, var glada och uppmärksamma. Oavsett var de jobbade, i receptionen, köket, butiken, matsalen eller i någon av barerna. Så, nu har jag alltså sett. Att det kan gå för långt med trevligheten. Och jag börjar förstå den där killen (Lars tror jag han hette) som klippte till mig då jag arbetade på en Club på 70-talet.
Du ser för glad ut, föklarade han.
PS. Det räcker alltså inte med att bara vara glad. Man måste se till att göra något åt det som kunden önskar sig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar