måndag 28 september 2009

Kvinnor får inte ut sina lämplighetsintyg





Att kämpa, för att lagstifta om att kvotera in kvinnor i styrelser, är verklighetsfrånvänt skriver Isabella Jernbeck och Jessica Polfjärd i lördagens DI. Politikens uppgift är att skapa lika rättigheter och att, i möjligaste mån, undanröja hinder för människor att fritt forma sina liv. Politikens uppgift är inte att diktera hur jämställdheten skall se ut genom lagstiftning.

Det är attityderna mellan män och kvinnor i vardagen som skall förändras, säger skribenterna. Men; hur skall det gå till? Svara på det. Helst innan ni dömer ut kvotering som metod.

Attityder uppstår som en konsekvens av det vi ser och hör. För att lyckas med skribenternas metod måste vi alltså förändra det vi ser och hör. Kvotering är ett sätt, att göra detta på. Men förändringar sker hela tiden, utan tvång. I början på 1900-talet trodde till exempel många, att kvinnor inte kunde köra bil. Många trodde däremot att kvinnor kunde städa, laga mat och skriva maskin. Samt allt annat som var naturligt för kvinnor. Ta hand om gamla, sjuka och att byta blöjor.

Man trodde så för det var ju det man såg. Man såg fler kvinnor som lagade mat än som körde bil. Idag ser vi många kvinnor som kör bil och det naturligt att tro att kvinnor kan köra bil. Men hur hade det sett ut om inte kvinnorna fått sina lämplighetsintyg? Hade vi då fortfarande trott att kvinnor inte kan köra bil.

När det gäller att skapa jämställdhet, inom vissa områden, är problemet att kvinnor inte får ut sina lämplighetsintyg . De som delar ut intygen tror inte att kvinnor duger. De finns för få sådana kvinnor, de har alltså för få förebilder. Moment 22 med andra ord. Här någonstans kommer man fram till att vi kanske måste tvinga fram en förändring så att vi  ser fler kvinnor i styrelserna. Och, det vore bättre om det skedde utifrån en egen insikt hos den som delar ut lämplighetsintygen.

Den politiker som snabbt skapar en sådan insikt, vinner nästa riksdagssval. Att skapa sådan insikt kräver en särskild pedagogik. En pedagogik som Marin Luther King hanterade. Frågan är, om de inte fortfarande åkt på olika bussar i USA, om de inte lagstiftat. Utan inväntat en spontan attitydförändring från de vita och betraktat Martin Luthers dröm som enbart verklighetsfrånvänd.