Vad går det egentligen ut på?

Vad går det egentligen ut på? Livet. Det har jag funderat på länge. Och så ibland kommer det liksom delar av ett svar, och flyger snabbt förbi. I går var det en sådan dag. Då, det kom ett svar och flög förbi.

Det hela började med att vi hade åkt några mil söderut för att titta på ett hus som är till salu. Det var nog det vackraste och mest lämpliga hus jag kan tänka mig. Närmaste granne var ett naturreservat vid havet och det stod hästar i hagen intill. Andras hästar. Inte sådana hästar som vi har nu. Sådana som vi själva måste mata och mocka efter.

I samma område skulle en av våra kompisar ha flyttat in. Tog vägen om och gjorde en Martin Ljung. (Tror det hade kallats så, om han, Martin, hade hälsat på Ester idag.) Vi knackade alltså bara på, utan "förvarning".

Det visade sig att våra kompisar flyttat till 20 kvadratmeter. Med vedspis och tvättbalja i köket.Till det hade de ett utedass med tidningar och kristallkrona samt ett pytte-badhus. Snart har de även ett hönshus där "kuckilikuna" skall bo. Så att vi får ägg. Sa de, vår kompis i 63 årsåldern och hennes kille.

Så vi skämdes lite när vi berättade att vi tittat på ett hus med golvvärme, vinkyl, stålrännor, handslaget tegel, tre badrum och svart skiffer runt hela huset. Vi skulle bara behöva bygga en pool.

....................

Men, det var först när jag såg skrindan med galon-jordgubbarna som jag också såg, hur svaret på frågan vad livet går ut, flög förbi. Denna gång hann jag läsa svaret ordentligt. Så vi har sagt nej till vinkylen. Och letar numera efter ett hus, dit det inte kommer några räkningar.

För kompisen med sin kille i de 20 kvadratmetrarna sa att det var jäkligt skönt att slippa dom. Alla räkningarna, och jag tror henne.