Det är tjatigt, allt pratet om jämställdhet

Till och med jag tycker att du är tjatig! Sa Du, en av mina unga (41 år) snygga killkompisar igår. Du skrattade lite när Du sa det. Så som man gör när man låstas skoja, men ändå vill ha fram sitt budskap. För Du menade exakt det Du sa. Du som är stor chef på det stora telecombolaget tycker det är tjatigt att behöva höra tanter prata om jämställdhet. Samtidigt berättade Du om artikeln du just läst. I den, där det stod att antalet kvinnor i börstyrelser i Sverige ökat med en (1) person sedan föra året. Du hade alltså både läst och reflekterat och nu ringer Du mig och berättar. Så lite nytta har tjatet givit. Nu märker Du ju i alla fall att det är ett ämne. Tänkte jag. Idag skriver DI att Sverige rasar till 24:e plats i en internationell jämförelse av andelen kvinnor i högsta ledningen inom privatägda företag. Filippinerna toppar årets undersökning där kvinnor innehar 47 procent av platserna i ledningsgruppen. Och visst jag förstår dig. Det är tjatigt allt pratet om jämställdhet. Det tyckte säkert de vita i USA också. När det svarta pratade om jämlikhet. Men det måste väl ändå ha varit mycket värre att vara svart. Och idag, att vara kvinna. Kvinnor drabbas, ser och läser om ojämlightet, varje dag , och kan inte ens prata om det. Utan att nedsättande kallas för tjatiga Fredrika Bremer och Rödstrumpotyper. (Få som tänker så om Martin Luther king ...idag.)

Om ni gubbar hade använt er makt till att ändra. Hade vi sluppit tjata och sluppit kräva kvotering. För på något sätt måste vi ju använda den rösträtt vi fick av er 1919.Till att gå från ord till handling. PS:1 Det stora telecombolaget har endast män i sin affärsledning. Och, det finns tjejer i organisationen. Som inte tjatar och både kan och vill.